vafanfanny

Jag heter Fanny. Är 15 år och bor lilla hulta i Ronneby. Men det har jag inte alltid gjort, jag föddes i en by utanför Luleå där jag växte upp som vilken liten norrländsk jänta som helst med en mamma och en pappa samt en storebror. Man skulle kunna kalla min barndom för idyllisk, så är i alla fall känslan då jag tänker tillbaka på den, och det är jag evigt tacksam för!

Året då jag fyllde sex flyttade från dom norrländska skogarna och till det grön röda huset på hulta. Det var även detta år jag började i skolan, på Boken förskola på Fredriksbergskolan.

Ingen direkt ljuspunkt i min uppväxt direkt, visst jag hade jätte snälla och goa vänner men jag kände inte direkt att jag hörde till. Att jag inte hade rätt att ta plats på denna jord.

Ni minns kanske inte hur taskig man var mot varandra när man va mindre, men jag minns.

När vi börjat gått ut femman och börjat sexan kändes allt mycket lättare och jag kunde ta för mig mer.

Vid tretton års ålder började jag på högstadiet och det var en stort steg måste jag nog säga, första året på Snäckebackskolan var helt okej men som dom flesta sjuor var jag mycket blyg och försynt men jag har kommit på att det bara är en vanesak, jag måste vänja mig vid vissa personer och en viss omgivning, då kan jag ta för mig säga precis vad jag vill.

Åttan och höstterminen av nian har gått som en dans på rosor för det mesta.

Jag trivs i skolan,har världens underbaraste vänner, går på roliga fester på helgerna, myser, går på bio osv. när säkerheten kom blev kom en ny tanke och känsla in i tankebanorna. Kärlek, jag kan inte säga säkert om jag har varit kär på riktigt men kär i kärleken har nog dom flesta varit någon gång, och visst är det underbart att vara kär?

Hur och med vem tänker jag inte gå in på, jag är fortfarande femton och det är klart att det flyger förbi ett och annat pojkansikte sär bakom pannbenet. Inget konstigt alls .

Vissa säger att jag borde vara mer försiktig när det kommer till kärlek, har lätt att ge hela mig till en person alldeles för snabb men det beror nog på att jag alltid litar på allt och alla, ser det bara det bra och har inga fördomar.

Som person är jag inte så komplicerad men ibland svår att förstå sig på, jag är en spontan tjej som ofta får impulser och de flesta skulle nog beskriva mig som galen.

Gör först tänk sen har blivit allt för vanligt, vet inte varför det blivit så, jag som brukade vara så klok. Har dock inte särskilt stora misstag i det hela.

Jag är en driven person som har höga krav men också höga ambitioner.

Är ganska mångsidig och har lätt att anpassa mig i olika sällskap, vilket kan vara både bra och dåligt. Jag skulle nog säga att jag är lagom social men är dock inget fan av t.ex. facebook eller andra Internet sidor då man får en falsk bild av mig.

Går däremot inte mot strömmen och har ett facebook konto som jag kikar in på dagligen.

Är en väldigt känslosam människa, med det menar jag inte att jag gråter floder över finniga små glin eller skriver långa kärleksromaner om nån jag knappt träffat utan att jag ”känner” och ”tänker” mycket mer än vad jag borde. Istället för att gråta ältar jag och tänker, visst jag gråter ibland men det är oftast när byttan rinner över om ni förstår vad jag menar.

Går nu höstterminen i nian och hoppas på att få så pass bra betyg att jag kan komma in på den linjen jag vill till gymnasiet